ROBINSON CRUSOE
Jag har valt en bild som ger en väldigt ensam känsla. Jag tycker den bilden passar väldigt bra till huvudpersonen Robinson Crusoe. I början av boken lämnade han sina föräldrar och gav sig ensam ut i vida världen. Under hela boken dör många av Robinsons vänner och han blir nästan deprimerad. Sen hamnar han också helt ensam på en öde ö utan någon, mat, vatten eller kunskap av att överleva. Därför tycker jag att denna bild passar bra in till honom, eftersom han är och känner sig ensam väldigt mycket. Bilden får mig att känna både ensamhet och sorg. Det är precis så Robinson Crusoe känner sig när han kommer till ön.
Jag har valt en bild på ett hav. Jag tycker denna bilden symboliserar hela boken väldigt bra. Nästan hela boken utspelar sig på havet.
På bilden finns också en ö. Det är just på en ö som Robinson Crusoe hamnar helt ensam. I boken hade Robinson flera "nära döden" upplevelser och alla hände i havet. Robinson var väldigt rädd för att drunkna.
1-8 kapitlet
Jag har läst boken Robinson Crusoe av Daniel Defoe. Den handlade om en kille, Robinson Crusoe, som föddes 1632 i staden York i England. Han kom från en god familj med mycket pengar och Robinsons pappa hade stora planer för sin son. Han ville att han skulle bli något inom juridik, men det tyckte inte Robinson. Han ville ut o resa och upptäcka världen.
En dag trotsade Robinson sin pappa och familj och rymde ut på äventyr. Han hamnade på olika skepp och åkte runt i områden kring England där han bodde.
En dag hamnade han på ett konstigt skepp och blev slav åt en bonde. Han arbetade där i flera år. En dag lyckades han rymma tillsammans med en liten pojke som hette Xury och dom blev fria igen. Robinson försökte då starta en egen gård för att tjäna egna pengar. På gården odlade han sockerrör och han lyckades bra. Efter att gården blev klar kom han på att detta inte var det han ville göra i livet. Han lämnade gården och gav sig ut på havet igen. Han blev vän med en kapten och fick åka med på hans skepp. En dag hamnade dom i en stor storm och skeppet sjönk till botten. Robinson var nära att dö men kastades i sista sekund upp på land. Han hade hamnat på en öde ö mitt ute i det okända. Där var han tvungen att kämpa för att överleva. Han byggde en hydda, fiskade och jagade. Den första tiden kunde han hämta mat, vatten och byggmaterial på skeppet men sedan sjönk det och han fick klara sig ändå. Robinson Crusoe levde på ön i 28 år.
Daniel Defoe skrev Robinson Crusoe under upplysningstiden. Han skrev nog boken för att visa alla människor det nya sättet att leva på och alla sker som var speciella för den tidsepoken. Under upplysningstiden var det viktigt att vara envis, lära sig nya saker, vara nyfiken och forska. Man skulle utrota vidskepelse och alltså tro mer på realistiska saker. Jag tycker dessa grejer stämmer bra in i boken. När Robinson kom till ön så var han helt okunnig och kunde ingenting om överlevnad. De första månaderna blev han smalare och svagare för varje dag, eftersom han inte hade nån kunskap om att överleva.
Men med tiden lärde sig Robinson mer och mer. Han lärde sig att hitta mat, vara frisk från sjukdomar och bygga ett ställe att bo i. Han hittade många olika okända växter som han listade ut att de botade olika saker, t.ex hittade han en växt för feber och en onda nerver. Pågrund av detta kunde Robinson överleva på ön.
Under upplysningstiden var det viktigt med människans förnuft att klara sig själv. Robinson Crusoe kom helt ensam till ön, men han var envis och lyckades ändå klara sig själv.
"Det var alldeles otroligt hur svag och utmattad jag hade blivit. Botemedlet som jag använt var alldeles nytt och hade kanske aldrig förut använts för att kurera frossa."
"Nu hade jag nog det största förråd av alla slags varor som någonsin lagts upp för en ensam människa, men jag var ändå inte nöjd, ty så länge fartyget låg på rätt köl, tyckte jag att jag skulle hämta allt som kunde föras till land."
I dessa styckena ser man exempel på när Robinson hittat en helt nytt botemedel och ett exempel när han var väldigt envis. Det var också typiskt för Upplysningstiden att resa och upptäcka nya saker. I boken åker Robinson ut på en resa med skeppet för att se nya saker. I den delen tog författaren inspiration från just den tidsepoken.
Jag tyckte boken var både bra och dålig. Boken var ganska långsam och jag blev lite uttråkad. Varje liten sak som Robinson gjorde tyckte jag att han beskrev på typ en hel sida. Det gjorde att man kunde läsa många sidor men det hade ändå inte hänt så mycket. Det kunde påverka mig så att jag blev lite uttråkad. Men å andra sidan så var det bra att han beskrev mycket. Det gjorde att man kom in väldigt mycket i Robinsons situation o känsla och lärde känna honom väldigt mycket, nästan som att det var en själv boken handlade om.
I boken händer olika saker som både är relevanta och irrelevanta nu för tiden.
I boken finns det sjörövarskepp och slavar. Dessa saker kanske finns någonstans i världen just nu, men inte i Sverige.
Många människor idag är rädda för att bli lämnade helt ensamma. Att inte har något att prata eller vända sig till, utan vara helt isolerade. Det händer vissa människor idag och det kan leda till att folk blir deprimerade. Man kan också hamna i en situation när man blir tvungen att klara sig själv. I boken blev Robinson lämnad helt ensam och isolerad på ön. Han hade ingen att fråga om råd eller prata med.
En människa för länge sen lärde sig nog mycket nytt genom att läsa denna boken. De lärde sig kanske att vara mer nyfikna och fick större lust att upptäcka världen. För en modern människa så är dessa saker inget nytt eftersom vi kan redan kan så mycket. Därför var det nog roligare för personerna förr i tiden att läsa boken eftersom den kopplas mer till deras livsstil.
Jag tycker inte boken kopplas så mycket till mitt liv. Robinson levde väldigt gammalt och man märker att boken är skriven för länge sen. Jag lever mycket mer modernt än Robinson.
En sak som är gemensamt mellan mig o boken är att både jag och Robinson gillar äventyr. Jag tycker också om att resa och det gjorde Robinson också.
