Sammanfattning
Renässansen var en tidsperiod mellan 1300-1650 talet. Det började i en stad som heter Florens, i Italien. Det var en period där man började återupptäcka antikens idéer och tankar om litteratur, vetenskap och konst. Filosofer och andra människor började tänka mycket på individen och hur man kan utväxlas. Det var människorna under Renässansen som döpte tiden innan, alltså medeltiden. De tyckte att deras nya sätt att leva på var bäst och därför döpte dom den tiden till "medel".
Under medeltiden hade människor levt med teorin att nästan allt blev sämre men med Renässansen föddes ett nytt hopp om en bättre framtid. Renatre (som ordet Renässansen kommer ifrån) betyder återfödas.
Efter flera år kom en tid då folk började prata om människans förnuft att klara sig. Man utrotade all okunnighet och slutade tro på övernaturliga saker. Man trodde på det sättet att världens skulle bli en bättre plats att leva på. Man ville att människorna skulle använda vetenskapliga metoder och upptäcka världen och bli mer upplysta. Dom kritiserade kyrkan eftersom dom hade spridit vidskepelse och massa overkliga saker under Renässansen.
Man skulle börja forska, experimentera, resa runt i världen och vara nyfiken. Denna tidsperiod höll på till slutet av 1700-talet och kallades Upplysningen.
Efter upplysningen kom Romantiken, som varade mellan 1700-1840. Under denna period var det fantasin och den inre känslan som var viktigast. Folk längtade bort till det främmande och exotiska. De intresserade sig för det utländska och historia, därför blev gamla saker nytt o fint. Under romantiken blev förnuftet och fantasin viktigare än verklighet och vetenskap.
Konstnärerna under Romantiken sågs inte längre som hantverkare utan blev istället genier, eftersom de målade med mycket fantasi och känsla (precis som det nya sättet).
Under romantiken skrevs många böcker om kärlek och romantik. Det blev också känt att skriva skräck och skräckromantik. Författarna började skriva om vampyrer och kärlek mellan människor och skräckfigurer. Två kända författare från Romantiken är Johan Wolfgang von Goethe som skrev Den unge Werthers lidande och Mary Shelley som skrev Frankenstein.
År 1830 startade en tidsperiod som heter Realismen, den slutade år 1910. Det var en tid då man började skriva sina texter verklighetsbaserat. Författarna ville ge människor en verklig bild av världen så de förskönade eller förvrängde inte verkligheten i deras texter. Författarna avbildade verkligheten exakt och hade vetenskapliga perspektiv, de skrev också om alla fem sinnen. Detta gjorde att texterna blev väldigt långa och därför blev romaner det vanligaste. Dom ville liksom ge en bred bild av livet.
Realisterna kritiserade Romantiken eftersom de skrev overkliga texter med mycket fantasi.
En känd författare från Romantiken är Charles Dickens som skrev Oliver Twist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar