Daniel Defoe

Daniel Defoe var en brittisk författare som föddes år 1660. Han föddes i London som är Englands huvudstad och dog den 24 april 1731. Han hette i början Foe i efternamn och  hans pappa  var en slaktare som hette James Foe. Daniel gifte sig med sin fru Mary Tuffley år 1684. Daniel Defoe levande under Upplysningstiden. Han började tidigt att studera till präst, men gav upp. Han började då jobba inom industrin i en fabrik där dom tillverkade strumpor. Där jobbade han ända fram till 35 år ålder då de gick i konkurs. Det var efter konkursen som Daniel började skriva och det var även då han bytte efternamn till Defoe. Genom hans texter blev han inblandad i politik och blev politisk journalist, satiriker och poet.  

I hans texter spred han sina åsikter och kritiserade samhället. Det fick man inte göra under denna tiden så Daniel sattes i fängelse. I fängelsets fortsatte han skriva och gjorde sin helt egna tidning. Tidningen hette The Review och den publicerades till folket även när han satt i fängelse. Daniel Defoe fortsatte med tidningen även efter fängelsetiden. 

Daniel Defoe skrev också böcker under hela sitt liv, men det var vid 60 års ålder som han skrev böcker som gjort honom känd.

År 1719-22 skrev han sin mest berömda bok Robinson Crusoe, som egentligen heter The life of strange surprizing adventures of Robinson Crusoe. Den boken handlar om en man som efter ett skeppsbrott och ett bråk hamnar på en öde ö. När han hamnar på ön är han helt okunnig och vet ingenting om hur man överlever. Han lyckas ändå lära sig saker och överlever på ön i 28 år. Robinson Crusoe har väldigt mycket koppling till Upplysningstiden. Under Upplysningstiden var det viktigast att lära sig nya saker, vara nyfiken, envis,  kreativ, experimentera och bli upplyst.

Det var precis det Robinson Crusoe gjorde i boken. Han lärde sig men hjälp av egna egenskaper lära sig helt nya saker som han inte kunde förut, han var nyfiken och envis. Det var det som gjorde att han lyckades överleva på ön. Under upplysningstiden skulle man också resa mycket och det gjorde Robinson Crusoe i boken också.

Berättelsen är inspirerad av en verklig händelse om en skotsk man.

Källa: ne.se, Wikipedia, litteraturhistoria.se

Sammanfattning av alla epoker

Sammanfattning

Renässansen var en tidsperiod mellan 1300-1650 talet. Det började i en stad som heter Florens, i Italien. Det var en period där man började återupptäcka antikens idéer och tankar om litteratur, vetenskap och konst. Filosofer och andra människor började tänka mycket på individen och hur man kan utväxlas. Det var människorna under Renässansen som döpte tiden innan, alltså medeltiden. De tyckte att deras nya sätt att leva på var bäst och därför döpte dom den tiden till "medel".

Under medeltiden hade människor levt med teorin att nästan allt blev sämre men med Renässansen föddes ett nytt hopp om en bättre framtid. Renatre (som ordet Renässansen kommer ifrån) betyder återfödas.

Efter flera år kom en tid då folk började prata om människans förnuft att klara sig. Man utrotade all okunnighet och slutade tro på övernaturliga saker. Man trodde på det sättet att världens skulle bli en bättre plats att leva på. Man ville att människorna skulle använda vetenskapliga metoder och upptäcka världen och bli mer upplysta. Dom kritiserade kyrkan eftersom dom hade spridit vidskepelse och massa overkliga saker under Renässansen. 

Man skulle börja forska, experimentera, resa runt i världen och vara nyfiken. Denna tidsperiod höll på till slutet av 1700-talet och kallades Upplysningen. 

Efter upplysningen kom Romantiken, som varade mellan 1700-1840. Under denna period var det fantasin och den inre känslan som var viktigast. Folk längtade bort till det främmande och exotiska. De intresserade sig för det utländska och historia, därför blev gamla saker nytt o fint. Under romantiken blev förnuftet och fantasin viktigare än verklighet och vetenskap. 

Konstnärerna under Romantiken sågs inte längre som hantverkare utan blev istället genier, eftersom de målade med mycket fantasi och känsla (precis som det nya sättet).

Under romantiken skrevs många böcker om kärlek och romantik. Det blev också känt att skriva skräck och skräckromantik. Författarna började skriva om vampyrer och kärlek mellan människor och skräckfigurer. Två kända författare från Romantiken är Johan Wolfgang von Goethe som skrev Den unge Werthers lidande och Mary Shelley som skrev Frankenstein.

År 1830 startade en tidsperiod som heter Realismen, den slutade år 1910. Det var en tid då man började skriva sina texter verklighetsbaserat. Författarna ville ge människor en verklig bild av världen så de förskönade eller förvrängde inte verkligheten i deras texter. Författarna avbildade verkligheten exakt och hade vetenskapliga perspektiv, de skrev också om alla fem sinnen. Detta gjorde att texterna blev väldigt långa och därför blev romaner det vanligaste. Dom ville liksom ge en bred bild av livet.

Realisterna kritiserade Romantiken eftersom de skrev overkliga texter med mycket fantasi.

En känd författare från Romantiken är Charles Dickens som skrev Oliver Twist.